Hade alla (2) barn här med sina fruar och mina 3 barnbarn häromdagen! När jag väntade min andra son undrade jag; hur skall jag kunna älska detta barn lika mycket som mitt första, som jag älskar så mycket. Nu har jag lärt mig att hjärtat kan tänjas ut i oändlighet för att få plats med MYCKET kärlek.

Under min tid som förskollärare har jag lärt känna fantastiskt många, underbara personligheter, som jag ofta tänker på med stor ömhet. Tänk vilket förtroende jag har fått av deras föräldrar, att ge barnen en trygg och meningsfull tid i förskolan!

Det är så ljuvligt att höra barnbarnens skratt i trädgården, när de skvätter omkring med varsin vattenkanna och vattnar varenda grässtrå. Jag känner mig så lyckligt lottad som har fått umgås med så många barn under mitt liv. De har lärt mig så mycket.

Jag bara undrar: HUR KAN NÅGON I DENNA VÄRLD GÖRA DESSA BARN ILLA? Det är obegripligt!

 En vecka kvar att jobba...sedan pension! Kan inte fatta det! Ena da´n en känsla av osäkerhet. Som när man gick ut skolan. Vad ska jag göra nu? Måste ta mig för med något viktigt. Nästa dag: Vilken frihet! Nu ska jag bara lata mig den första tiden. "Skippa" klockan och alla "måsten" och ha det skönt. Men nu kommer semestern först. Då måste man ju göra något, eller.......? "Vad har ni planerat i sommar? Skall ni åka nå´nstans?"

 Folk jobbar i sina trädgårdar varje ledig stund hela våren, bara för att lämna den första lediga da´n och vara borta så länge som möjligt. Jag ligger i min hammock och ser hur de packar, tvättar och packar om, för att stressa iväg till nästa ställe för att kunna koppla av.

Jag fattar nog inte förrän i höst, när alla andra går till jobbet. Blir jag uttråkad då? Nej, då har jag en hundvalp. Dessutom har jag så himla mycket som jag vill göra, bl.a lära mig att blogga.