Skulle träna lite, tänkte jag, när vi passerade ett litet skogsparti. Sigge gick med nosen i marken och jag tänkte: Nu har han ingen koll på mig! Nu gömmer jag mig! Jag stannade och skulle just hoppa, snabbt, in bakom ett stort träd. Jag missbedömde min lilla kompis totalt. Han upptäckte direkt vad jag tänkte göra och kom springande. Jag prövade ett par gånger till, men det gick inte. Han hade ögon i nacken. Hoppas att det håller i sig..........!

 Detta djur går att slita i, skaka och bara sova på. Det går inte sönder!

 Sigge har fått ett "gosedjur" av sin husse. Den är väldigt älskad och snart lika äcklig som en del barns "snuttefiltar"

 Visst är han ljuvligt söt! Men skenet bedrar. Detta ljuvliga lilla charmtroll försöker ta över här hemma! Inte bara med sin charm, utan också med sina vassa tänder! Dessutom låter han som en riktigt stor hund när han morrar. Egentligen "pratar" han bara, som en Golden Retriever brukar göra, när han välkomnar våra gäster. Där bak går svansen (och hela rumpan) i väldiga svängningar och ur munnen kommer ett lågmält mullrande. Vad ska våra stackars besökare tro? Dessutom hänger han kärvänligt fast i deras byxor! Han har mycket att lära sig, den lilla älsklingen......och jag med för den delen.

Hur var det nu? Han skulle ju inte få vara i möblerna? Detr är gulligt just nu, men alla som har en golden vet ju hur dom blir efter en regnig höstdag. Men han är ju så sööt......